Ett reportage jag skrivit på kursen reportage-prova-på på Tollare Folkhögskola. Den här gången ställde jag inga frågor själv, så de repliker som är med är saker som sagts på scen eller som jag bara tjuvlyssnat på.
Det var en tre timmar lång paneldiskussion och alla bara spottade ur sig smarta citat. Det var svårt att få ned texten till 6 tusen tecken! Nu kom reportaget att handla väldigt mycket om hiphop och mindre om teater och poesi... Långt fler ämnen togs upp under kvällen.
Bostadsområden
säljs ut och politiker planerar ett Stockholm för rika, utan att lyssna på dem som
bor där. Men allt fler väljer att protestera: Megafonen, Svarta pantrarna,
Linje 17, Linje 19, Alby är inte till salu– förortsrörelsen växer. I Rinkeby Folkets
hus disskuteras hur de olika initiativen kan bli en enad röst och hur kultur
kan mana till handling.
”Engagemanget i förorten är inte
spännande, det är tragiskt”
Ett stort rum med ljus träpanel och machesterklädda
stolsrader. Folk skakar hand, kramas och pratar om hur dagen varit. Någon i
SL-uniform har kommit direkt från jobbet och en lokal hiphopartist känns igen i
publiken.
Det är organisationen Megafonen som anordnar ett
panelsamtal under rubriken ”Kulturen som politiskt vapen”, en del i en föreläsningsturné
med ämnen som antirasism, stadsplanering och feminism.
Nu är salen mer än halvfull. Flera av tonåringarna
som spelat kort i foajén tar plats, men få vill sitta längst fram. En ung
kvinna hälsar sin kompis med en kram.
– Jag och Tanja ska vara moderatorer. Jag är så
nervös så jag kan spy!
Hon har en stor T-shirt med ett citat av Ayo: ”Jag
flyttar aldrig hääärifrån jag svääär!”
Mer
än underhållning
Kvällens panel består av sex personer. Det är Ulf
Stenberg från Teater Fryshuset; Carlito, rappare och musiker; Ametist
Azordegan, musikjournalist; Kurre, krönikör och aktiv i Megafonen samt Barakat
B. Ghebreawariat och Nachla Libre, från Revolutionary Poetry. Micken passas runt i ett samtal om
kulturprofilers ansvar att påverka samhället.
- Ja, visst känner jag ett ansvar, säger Carlito. Då
menar jag mest för icke-vita svenskar. När någon av oss får chansen att tala i
Sverige ska vi göra något bra av det.
– Kulturen skapar inte revolution, men den kan skapa
en känsla av ansvar, att vi vill förändra, säger Nachla Libre. Jag menar inte
att poesi inte får vara kul, men en rad i något jag säger kan inspirera någon
till att agera.
Sedan tre år tillbaka arbetar Megafonen för att
lyfta politiska frågor som rör unga i förorten. Förutom panelsamtal har
Megafonen ordnat demonstrationer, bland annat mot REVA-projektet och när
bostäder sålts ut. De arbetar även socialt och erbjuder gratis läxhjälp för
elever i Rinkeby och Hjulsta.
Något som kommer upp flera gånger under kvällen är
hur viss kultur inte får synas på de större scenerna. Saker som passar vare sig
i public service eller på kommersiella bolag.
Ett välkänt fall är när gruppen Labyrint stoppades
från att spela på kommunala ungdomsgårdar eftersom deras texter ansågs
olämpliga. Megafonen har liknande erfarenheter sedan de bokade Carlito till demonstrationen
mot nedläggningen av posten i Husby.
Som programledare för En Kärleksattack På Svensk Hiphop tvingas Ametist Azordegan ofta försvara
att viss musik ska få spelas. Det kan vara artister som kritiserar polisen,
nämner att de tar droger eller uttrycker hat mot politiker, saker som anses gå
emot SRs uppdrag.
– Hiphop innehåller många gånger meddelanden som är
svåra att ta emot. Många vill drömma sig bort från verkligheten, sen kommer
hiphopen och påminner om verkligheten igen, säger Ametist.
Kultur
påverkar
– I länder som Iran är det första de gör att strypa
kulturens frihet. Den har en förmåga att få folk att reflektera över sin
rådande situation som är extremt kraftfull, säger Ametist.
– Att kalla kultur för underhållning är att ta bort
den kraften. Det är viktigt att vara vaksam på de här strömningarna, säger Ulf
Stenberg och påminner om att Sveriges egen kulturminister ansett att ordet
kultur kan bytas mot ´underhållning`.
Efter två timmars panelsamtal blir det paus. I kön
till ostmackor och pulverkaffe bubblar samtalen bland de som nyss var tysta
åhörare.
– Det är gratis. Kunskap och fika åt folket!
En
enad förortsrörelse?
Den sista timmen är det dags för frågor från
publiken. Paneldeltagarna har sagt att de inspirerar och kritiserar, men det är
tydligt att många i publiken är otåliga, de vill se saker hända.
Bashra från megafonen har förberett en fråga och
läser högt från sin mobilskärm. Han vill se en enad förortsrörelse där
politiskt arbete och kultur samverkar. Egna plattformar, egna produktionsbolag,
egen radio.
– Vilka i panelen är beredda att anstränga sig för
att det här ska bli verklighet?
Alla är överens om att det är viktigt, men påminner
om att det blir svårt att genomföra.
– Problemet är para. Alla behöver betalt, säger
Carlito.
– Varför är det ett problem? Vi har gjort det här i
fem år! säger Bashra. Publiken visslar och applåderar. Carlito klipper av:
– Du kan glömma det här. Vi måste ha betalt, din
kamp betalar inte min mat. Vi kan fortfarande organisera oss, men du kan inte
förvänta dig att alla ger hundra procent. Alla måste tänka på sin egen
försörjning för dagen.
Att se ideellt arbete som omöjligt provocerar i ett
sällskap där många startat egna rörelser utan ekonomiskt stöd. Särskilt som
Barakat poängterat att det är politikernas ansvar att se till att ingen saknar
resurser. En kvinna reser sig upp i stolsraden:
– Förminska inte värdet av ideellt arbete! Vad gör i
konkret? Ni har en position i samhället idag, jag låter jävligt hård, men vad
gör ni?
– Jag är musiker, inte politiker, säger Carlito.
Ställ mig inte till svars som du ställer en folkvald politiker till svars. Jag
tar mitt ansvar genom att säga det jag säger och göra det jag gör.
Den unga kvinnan lägger armen om sin vän och
berättar hur mycket han slitit för att genomföra saker som kanske förändrat
livet för andra. Är det inte viktigt? En laddad diskussion följer och Tanja
från Megafonen måste bryta in:
– Nu har det blivit en personlig grej här…
Barakat B. Ghebreawariat vill förtydliga vad han
tror att de missförstod förut.
– Utan er som jobbar ideellt skulle samhället
fallera, men glöm inte bort att det är en ansvarsförskjutning, säger han. Att
ungdomar bedriver läxhjälp är ett tecken på att något är fel. Varför är det i våra skolor resurserna saknas, inte i
Södra Latins gymnasium? Det är lätt att romantisera vissa positioner i
samhället. Alla ber mig: ”berätta om engagemanget i förorten, det är så
spännande” Engagemanget i förorten är inte spännande, det är tragiskt.
En ung man som är aktiv
i Megafonen reder ut varför det är viktigt att arbeta socialt samtidigt som de
arbetar politiskt. Att problemen finns här och nu, men att ställa krav
politiskt kan lösa problemen som ligger till grund för situationen idag.
– Alla kan inte göra
hundra procent hela tiden, men alla kan göra någonting.
Anna Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar